Debatt. .

2020-02-15 11:45
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

Garantera alla samers rättigheter

Domen som slog fast att det är samebyn Girjas, och inte staten, som har upplåtelserätt till småviltjakt och fiske blev historisk. Men domen saknar vägledning i frågan om hur den svenska staten skall förhålla sig till alla samers kollektiva rättigheter. Detta efterfrågar idéhistorikern Stefan S Widqvist.

Nu när Högsta domstolen har beslutat att det är Girjas sameby och inte staten som har upplåtelserätten till småviltjakt och fiske, kom samernas rättigheter som urfolk att för första gången juridiskt slås fast i svensk domstol. Urfolksrättigheten, som bygger på att samerna under många mansåldrar jagat och fiskat i området, stod som segrare över den svenska staten som markägare. De politiska konsekvenserna av Girjas samebys seger skulle kunna bli omfattande, men den svenska riksdagen reagerar med dubbla tungor. Å ena sidan säger man sig i ord stödja FN:s deklaration om urfolkens rättigheter, men i handling har riksdagens majoritet visat ett kompakt motstånd för att ratificera ILO 169; som är ett rättsligt bindande internationellt instrument och ger urfolk rätt att få förhandsinformation, bli konsulterande och vara delaktiga i beslut innan staten ger företag eller andra aktörer tillstånd att komma in i deras traditionella marker. FN har upprepade gånger riktat kritik mot den svenska staten för att inte stärka samernas rättigheter.

Hur reagerade då riksdagspartierna nu när Högsta Domstolen beslutade till Girjas samebys fördel? Förutom Vänsterpartiet och Miljöpartiet som stöder samernas rättigheter, fortsätter man att tala med dubbla tungor och i den politiska praktiken går statens och privata markägares marknadsintressen före samernas rättigheter. Betydande värden står på spel, för tillsammans omfattar samebyarnas markområden ca 50% av Sveriges areal. Frågan om hur markerna skall handhas och förvaltas kommer att aktualiseras starkare. För nu är det inte lika självklart längre att kolonialmakten svenska staten har ensam beslutanderätt över markerna. Kommer fler samebyar att stämma staten om de inte får tillgodosett sina rättigheter genom politiska beslut, för det tycks inte som Riksdagens majoritet kommer att ändra politisk hållning, trots de möjligheter till prejudikat för samebyarna som Högsta Domstolen beslut gett för handen?

Den svenska staten har under historiens lopp drivit en politik som söndrat och härskat bland befolkningen i de norra delarna av Sverige, där lagar och regelverk beslutats av den koloniala statsmakten. Men problemen visar sig inte bara genom statens agerande.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Svenska Jägarförbundet markerade också stor oro över konsekvenserna efter domstolsbeslutet. Girjas sameby har nu markerat, att om grundinställningen – att hänsynen till renen går först – accepteras, kommer lokalbefolkningen att fortsätta kunna nyttja resursen jakt och fiske.

Men även inom samerna själva har konflikter uppstått efter domstolsbeslutet. Samerna omtalas ofta som en sammanhållen grupp individer, vilket leder till en förenklad bild av samerna som folk eftersom det endast är ett mindre antal samer som är renägare. Det finns flera skilda sätt att vara same på, men vi betraktar tyvärr ofta folkgrupper med stereotypa ögon och då blir alla samer en och samma person, men samer är olika och har olika intressen. Alla samer är inte medlemmar av samebyar utan livnär sig på andra verksamheter i närheten av samebyarna eller bor och arbetar i städer runt om i vårt land.

Detta leder till politiska konflikter inom samerna själva, även om man har grundläggande gemensamma intressen som just samer. I den svenska lagstiftningen splittras samerna. Samer, som inte är medlemmar av en sameby, exkluderas från de rättigheter som erkänns de ”riktiga samerna” – renskötarna. I denna lagstiftning bottnar flera av de konflikter som finns inom samerna själva, så också på hur man uppfattar Högsta Domstolens beslut gällande Girjas sameby. Håkan Jonsson, ordförande för Jakt- och fiskepartiet i Sametinget, uttryckte sin oro mot bakgrund som representant för samer vilka inte är medlemmar av en sameby. Han upplever det som att de kan komma att utestängas från samebyarnas markområden, nu när samebyn har ensamrätt att bestämma över jakt- och fiske.

Det Girjasdomen saknar är frågan om hur den svenska staten i grunden skall förhålla sig till hela folket samernas kollektiva rättigheter. Rättighetssträvandena kommer till uttryck i två grundläggande konfliktområden; samebefolkningens gemensamma kamp mot storsamhället - Sveriges regering och Länsstyrelserna, men också kampen om olika samegruppers utrymme inom den egna minoritetsbefolkningen. Vi kan likväl idag konstatera att det skett något väsentligt nytt för samerna i deras strävanden – men kommer den svenska regeringen att eftersträva nya lagar som garanterar hela samekollektivets rättigheter?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Stefan S. Widqvist 
Pensionerad universitetsadjunkt i idéhistoria