Ledare. Johan Ehrenberg.

2020-09-25 03:00
Illustration: Ulf Lundkvist
Puffetikett
Dagens ETC

Massarbetslöshet skapas av politik

Ett av EU:s rikaste länder har den fjärde högsta arbetslösheten. Hur är det ens möjligt?

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Retoriken inom S och för den delen V och gamla tiders socialliberaler har alltid varit att det viktiga är att fixa jobben, jobben, jobben. Fram till 90-talet var det också den officiella politiken. Även vid kriser satsades på omskolning, på flytt, på investeringar för att få mer jobb till de som kunde och ville arbeta. Och det var ju nästan alla. ”Full sysselsättning” innebar länge en arbetslöshet på två procent, det vill säga det handlade mest om människor som under en period på riktigt var ”mellan två jobb”. Man kanske sökte sig vidare i livet.

Idag har vi massarbetslöshet. Det betyder att tio procent inte får jobb, fast de vill ha det. Det betyder också att det utöver dessa finns lika många som gett upp om att söka jobb, det finns inget att söka och det finns inget stöd för att kunna jobba litegrann, alltså utifrån det man orkar och kan. Den verkliga arbetslösheten är alltså mycket större.

Eurostat gör regelbundet undersökningar av antalet arbetslösa i EU och Sverige tillhör då de sämsta länderna. Ja, Grekland, Spanien, Italien ligger sämre till men sedan kommer Sverige. Ett av EU:s rikaste länder har den fjärde högsta arbetslösheten. Hur är det ens möjligt?

Svaret är tyvärr rätt enkelt.

Det är en politiskt beslutad arbetslöshet.

Det är inte ”marknaden” som skapat det här, det är en lång historia av ekonomiska teorier som sedan använts av politiken för att genomföra en jobbpolitik som i princip går ut på att inte göra så mycket. Det som skiljer dagens politik från tiden före systemskiftet är nämligen rätt enkla saker. Då lät man offentlig sektor växa, skola, vård och omsorg fick fler händer och nya grupper fick jobb. Nu minskar man på samma områden, offentlig sektor öppnar inte arbetsplatserna för fler personer, tvärtom ”effektiviserar” man, avskedar, skapar inhoppningsjobb och otrygga anställningar.

Då skedde stora offentliga investeringar i infrastruktur, byggande och forskning vilket skapade jobb. Idag är offentliga investeringar låga.

Vi har fått ett samhälle där de flesta pengarna istället snurrar runt på olika finansmarknader i jakt på avkastning, de faller inte ner till riktiga investeringar som kan skapa nya jobb.

Sammantaget gör det här att ingen aktör i samhället slåss för att skapa fler jobb. Ja, man pratar om att det måste ske, man försöker låtsas som om man ”satsar”. M vill sänka bidrag för att med piskan av ren fattigdom få folk att ”ta de jobb som finns” (fast de inte finns). Borgerliga företagare vill ha skattesänkningar och högre vinster för att ”hjulen ska snurra fortare” och därmed skapa mer jobb (fast det som skapas är ännu mer pengar på finansmarknaderna och ännu högre inkomstskillnader).

Socialdemokratins lösning på arbetslösheten var länge utbildning. En arbetslös på 80-talet kunde faktiskt omskola sig, lära nytt, idag är det i stort omöjligt, det finns ingen arbetslöshetspolitik där de som söker jobb dras in i projekt för att lära sig mer.

Summan är drastisk.

Inga anställningar som bryter kurvan.

Ingen utbildning som stöder människor.

Sverige har blivit ett extremt land med massarbetslöshet och en stor förmögenhetstillväxt för några få.

Ett bra exempel på låtsaspolitik är den sänkta arbetsgivaravgiften för unga som C fått igenom i budgeten. Det ska bli billigare att ta in en ung på jobbet. Men ungdomsarbetslösheten beror inte på höga lönekostnader, den beror på att alltför många ungdomar inte utbildar sig, vi har fått en utslagning i utbildningssystemet som gör att många inte klarar gymnasium och ännu färre högskolor. Om de där miljarderna istället gick till en studielön för den som fortsätter studera skulle de göra mera nytta. Och vi behöver ju väldigt mycket välutbildat folk för att klara omställningen. (Bara elektrifieringen av samhället skapar en enorm brist på elektriker och andra tekniker.)

Det finns ett annat sätt att förklara hur Sverige fått massarbetslöshet. Det handlar då om att se vad hög arbetslöshet innebär för arbetsmarknaden. Nämligen lägre löner, svagare fackföreningar och sämre arbetsvillkor. Det här är generellt, arbetslösheten är lägre i länder med starka fackföreningar och hård lönekamp. Högre löner skapar nämligen en starkare offentlig sektor som i sin tur kan skapa ännu fler jobb. I länder med svag facklig styrka och dåliga villkor för arbetslösa blir massarbetslösheten en hemsk spiral åt fel håll. Det handlar inte bara om sysslolöshet utan om kriminalitet och en nyfattigdom som biter sig fast. Det gör dessutom enkla saker som minskad arbetstid till något som bara blir en floskel. (Sex timmars arbetsdag för alla skulle snabbt kunna bryta massarbetslösheten.)

Allt det här vet vi och ändå skapas den svenska massarbetslösheten framför våra ögon. Den kommer inte gå ner till full sysselsättning när vaccinet mot covid-19 kommer. Stefan Löfvens löfte ”lägst arbetslöshet i EU” har blivit ett skämt.

Den politik som behövs är enkel.

Investera och anställ fler i offentlig regi.

Utbilda fler med bra ersättning.

Minska arbetstiden så de nyutbildade får chansen att komma in.

Massarbetslösheten är politiskt skapad.

Poängen med det är att den kan ändras genom en bättre politik.

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg